Hur många busslinjer har
•
Buss
En buss, tidigare omnibus, är ett motorfordon för vägtransport av många passagerare. Med omnibus menades från början ett för allmän persontrafik avsett fordon, som inte löpte på räls.[1]Hästomnibus var en tidig form av kollektivtrafik.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Den vanliga benämningen för buss var i Sverige tidigare omnibus, som kommer från latinetsomnibus, [ˈɔmnɪbɵs], i betydelsen "för alla", där ordet är i dativplural av adjektivetomnis, [ˈɔmnɪs], "alla".[2]
Typer av bussar
[redigera | redigera wikitext]Det finns i lagstiftningen två huvudtyper av bussar: stadsbussar och landsvägsbussar. En del språk har helt olika ord för de båda busstyperna. Förutom att fordonstyperna blir mer och mer olika, skiljer sig lagstiftningen vad gäller vilotider för föraren, färdskrivare, stående passagerare, bälteskrav med mera. Kapacitet är antalet sitt- och ståplatser, angivet på panelen bakom föraren, vanligtvis från 30 platser och uppåt. Kap
•
Hur fungerar kollektivtrafiken?
Den svenska kollektivtrafikbranschen är i teorin helt avreglerad och det är öppet för privata aktörer att etablera buss-, tåg- eller båtlinjer på kommersiella grunder. I praktiken upphandlas och planeras merparten av den lokala och regionala kollektivtrafiken av de regionala kollektivtrafikmyndigheterna (RKM).
Kollektivtrafiken finansieras till cirka 50 procent av biljettintäkter och till 50 procent av regionbidrag från landstingsskatten. I vissa fall sker finansiering även via kommunalskatten.
På en mer detaljerad nivå kan finansieringen fördelas annorlunda. Vissa linjer finansieras till 90 procent av skattebidrag och till 10 procent av biljettintäkter, som landsbygdstrafik eller båtlinjer. Och stomlinjer i stadstrafik är helt finansierade av biljettintäkter. Kollektivtrafikmyndigheterna upphandlar respektive trafikuppdrag av trafikföretag som N
•
Kollektivtrafik i Sverige
Den här artikeln behandlar kollektivtrafikens organisation i Sverige. Gällande definition av kollektivtrafik är enligt EU:s kollektivtrafikförordning "persontransporttjänster av allmänt ekonomiskt intresse som erbjuds allmänheten fortlöpande och utan diskriminering".[1][2] Definitionen omfattar enbart trafik som är öppen för allmänheten, men det spelar ingen roll hur den finansieras.
Den tidigare definitionen hade utformats av SIKA (Statens institut för kommunikationsanalys) och löd "i förväg organiserade, regelbundet tillgängliga transporter som erbjuds allmänheten eller en särskild personkrets enligt givna regler".[3] I den definitionen ingick även trafik som kräver tillstånd och anordnas efter prövning - t.ex. färdtjänst, skolskjuts och sjukresor - och vilken tidigare ibland gick under benämningen "särskild kollektivtrafik" (bl.a. i alla SIKA:s publikationer). Då denna trafik inte uppfyller EU:s krav att kollektivtrafik ska vara öppen fö