Hur framstod islam under
•
Hur dör en religion?
Olof Sundqvist. Foto: Hannes Anderzén.
Hur såg man på kristendomen i de nordiska länderna vid tiden för kristnandet? Framstod den som hotfull eller lockande? Var det skillnader i synen mellan ledarna och vanligt folk?
– Kristendomen var helt klart lockande för kungar, hövdingar och andra elitgrupper. Den nya religionen framstod som exklusiv, spännande och vacker, något eliten såg att de kunde dra nytta av. Ute på kontinenten var man kristna, så de kungar som rest i Europa och sett den religiösa skriftkulturen där förstod att kristendomen var ett effektivt sätt att sköta och kontrollera ett kungadöme. Genom den kunde de knyta internationella kontakter, skapa allianser och handelsförbindelser, samt bygga nätverk vilket gav social och politisk prestige på hemmaplan. Även giftermål förekom. Genom kristnandet bildade kungamakten och kyrkan en allians, där kungen skyddade kyrkan medan kristendomen gav kungen legitimitet. Han var kung av Guds nåde och tillsa
•
Hör islam hemma i Tyskland – och Europa?(4)
Om religionen som motkraft
Är Europas syn på radikaliserad islam för ytlig? Är det snarare än islam och vissa imamer de ekonomiska och sociala klyftorna som är problemet? Har alla andra radikala idéer än religionen förlorat sin lockelse, så att det nu bara är islamister och högerpopulister som erbjuder ett tydligt alternativ till förändring? I denna den fjärde delen av sin essä om islam i Tyskland – och Europa – diskuterar Klas Grinell om Europas omfamning av en ”liberal” islam, och motståndet mot en ”traditionell”, riskerar att skymma religionens inneboende och positiva kraft till förändring.
I Berlin ligger FHXB Museum, där FH står för Friedrichshein, XB för Kreuzberg. Friedrichshein låg i Östberlin och Kreuzberg tillhörde Väst. I Kreuzberg har gästarbetare varit en betydande del av befolkningen ända sedan 1960-talet. Många har varit turkar. Kreuzberg blev också hemvist för vänste
•
Tunisiska Ennahda håller distans mellan staten och moskén
Tunisien är det enda land där den regionala demokratirörelse, som för mer än fem år sedan blev känd som den ”arabiska våren”, slog rot och blommade ut. Sedan diktatorn Ben Ali störtades 2011 har allmänna val hållits och en demokratisk konstitution antogs 2014.
Alltsedan revolutionen har två stora politiska och samhälleliga fraktioner kämpat om makten i landet: sekulära politiska partier, som har starkast stöd i det urbana, frankofona och relativt välmående nord, och den måttligt islamistiska Ennahda-rörelsen, med starkt stöd i landets södra delar, landsbygden och bland de fattigare befolkningslagren.
Markering mot politisk islam
Under en tredagars partikongress i maj, den första sedan 2012, beslutade sig Ennahda för en starkare åtskillnad av politik och religion, vilket måste ses som högst anmärkningsvärt för ett islamistiskt parti. Rörelsen menade att den numera bör ses som ”muslimska demokrater” i linje med d