Hur länge satt adel
•
Adel i Sverige
Adel i Sverige var historiskt de ätter som utgjorde adelsståndet och som idag organiseras av korporationenSveriges ridderskap och adel (sedan 1866).[1] Adelns sista symboliska privilegier avskaffades då Ridderskapets och adelns privilegier (SFS 1723:1016 1) upphävdes den 1 juli 2003, med undantag för rätten att föra adlig sköld och öppen hjälm i sitt sigill (se Adelsprivilegier i Sverige). Den 1 juli 2003 upphörde även Riddarhusordningen från 1866 att inta ställning som officiell författning. Till adeln i Sverige hör även de svenska adelsätter som inte är introducerade på det svenska Riddarhuset, det vill säga ej innehar representationsrätt där, samt de adelsätter som har utländsk adelstillhörighet, boende i Sverige.
Den svenska adelns ställning formaliserades genom Alsnö stadga år 1280 och dess inflytande nådde en kulmen under stormaktstiden på 1600-talet. Karl XI:s reduktion vid slutet av 1600-talet innebar dock en tydlig motgång. Under 1700-talet började
•
Adeln i Sverige bestod under början av medeltiden av mer eller mindre förmögna män som fick skattefrihet mot att de gjorde krigstjänst till häst; detta formaliserades i Alsnö stadga 1280. Detta adelskap var inte formellt ärftligt, och den som inte fullgjorde rusttjänsten förlorade adelskapet. Men i praktiken utvecklades systemet till att adelskapet ärvdes automatiskt, vilket formellt fastställdes i Johan III:s adelsprivilegier 1569. Formellt adlande av kungen genom s.k. frälsebrev eller sköldebrev förekom från slutet av 1300-talet, och blev senast från 1500-talet det enda sättet att bli adlig.
I Sverige ärvs adelskap bara genom män. För ätter adlade före 1809 gäller att en adelsmans alla barn inom äktenskapet räknas som adliga, men adelskapet ärvs inte vidare till döttrarnas barn. I ätter adlade efter 1809 gäller att bara en man (huvudmannen) är adlig; när han dör ärvs adelskapet av närmaste manliga arvinge (dvs äldste sonen om det finns någon son). För alla ätter gäller dessutom a
•
Adel
- För andra betydelser, se Adel (olika betydelser).
Adel (adelskap, ridderskap, frälsemän) är en av börd överordnad samhällsgrupp. Oftast syftar ordet på en grupp som av främst militära skäl uppstod i feodalsamhället och som (vanligen av en kung) beviljades lagstadgade, vanligen ärftliga privilegier förenade med titlar och särskilda heraldiskarangtecken. Ordet adel kan även användas för en bördsaristokrati i samhällen som inte är feodala, till exempel antikens Rom. Adelsprivilegierna var av ekonomisk, politisk, organisatorisk och social karaktär. De kunde vara mycket betydande och innebära till exempel skattefrihet ("frälst" från beskattning) och företräde till statliga ämbeten, men också försvarsplikt i krigstider eller när kungen kallade. I Sverige och många andra moderna samhällen har adelskap inte längre någon större praktisk betydelse.
En adelsman (ädling)[1] är en man som antingen blivit adlad eller som genom börd tillhör adeln. Motsvarigheten på d