Hur bildades öland och
•
Öland
Landskapsvapen
Landskapsblomma
Ölandssolvända är en liten, gul blomma som blommar kring midsommar och är Ölands landskapsblomma.
Landskapsdjur
Ölands landskapsdjur är den lilla oansenliga näktergalen som sjunger så vackert.
Geologi
Öland kallas ibland för solens och vindarnas ö eftersom den är så platt att vindarna inte stoppas och för att den har fler soltimmar än fastlandet.
Ölands berggrund består av tre tydliga lager: Överst kalksten, sedan skiffer (ler- och alun), underst sandsten. Samma lagerföljd hittas på Gotland men också på Östersjöns botten och i öarna Dagö och Ösel i Estland på andra sidan havet.
Hur bildades stenlagren? Sandkorn blåste ut över havet och sjönk till botten. Så skapades sandstenen, som ligger ovanpå urberget. Ovanpå det lagret sjönk små lerpartiklar. De omvandlades med tiden till den sten som nu är lerskiffrarna. Sist sjönk kalkslam och skalrester till botten under miljoner år och de pressades med tiden ihop till ortocerat
•
Öland
- För andra betydelser, se Öland (olika betydelser).
Öland är Sveriges näst största ö och minsta landskap. Öland är beläget i Östersjön öster om Småland från vilket det skiljs genom Kalmarsund. Ön är sedan 1972 förbunden med fastlandet genom Ölandsbron, som är Sveriges längsta bro räknat till brodelar som ligger inom rikets gränser.[b]
Södra Öland domineras av den stäppartade och trädlösa cirka tio kilometer breda slätten Stora alvaret. Den ingår sedan millennieskiftet i världsarvetSödra Ölands odlingslandskap.
Namnet
[redigera | redigera wikitext]Namnet Öland, (benämnt de Ølandia år 1268), är inte entydigt. Det kan vara det fornsvenska ordet øland 'ö', eller också kan det vara en sammansättning av ö och land. Efterledens land kan då betyda 'land, landskap'.[4]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Äldre tid
[redigera | redigera wikitext]Öland har, efter svenska förhållanden, geologiskt sett en mycket ung berggrund. Ön består av kalksten o
•
Horns udde – miljöförändringar i en svunnen tid
I den enfärgade öländska kalkstenen kan man se två färggranna horisonter som är namngivna av lokala stenhuggare, Blommiga bladet och Blodläget. Vid Horns udde syns dessa tydligt i den branta kustlinjen, den så kallade Baltiska klinten. Det är en erosionsbrant som sträcker sig i en lång båge av branta klippor längs Ölands västra kust, under Östersjöns yta, och ända till sjön Ladoga i Ryssland.
Blommiga blad är havsbottenyta
Blommiga bladet är en fossil hård havsbottenyta som man kan följa över hela den gamla kontinenten Baltica, från Dalarna till Polen och Västergötland till Ryssland. Den skiftar i starka avvikande gula, gröna och lila färger, som den fått av olika mineral, främst goethit, glaukonit och hematit. I det Blommiga bladet finns spår efter g&a