Hur kan spådamen veta
•
Så lång tid kan det ta för en spådom att slå in: Benny Rosenqvist svarar
En kompis sa till mig härförleden: ”Om jag hade vetat att det skulle ta så lång tid innan jag träffade min stora kärlek och spådomen slog in, hade jag gett upp direkt. Men allt stämde precis som du sagt, det blev hon och jag och vi gifte oss barfota på stranden. Fast det dröjde 23 år!”
Saker som jag ser ska hända, kan ligga väldigt långt fram i tiden. Vissa klienter tror att allt de får höra vid en sittning, ska ske inom en månad. De ringer och är besvikna över att ”ingenting har hänt”. Andra klienter berättar att det jag har spått inträffat efter tre veckor. Ibland till och med redan efter ett par timmar! Men andevärlden har ingen tid, vi människor ska utvecklas för att bli redo för det som ska hända. När vi lärt oss, då kan det ske. Allt har ett syfte och vi växer med vår utveckling.
Dessutom kan det vara så att när en spådom slår in, blir det på ett annat sätt än du tänkt dig. Du
•
Spådom och själsligt
Mackan0012 (Marcus ) 1
Hej! Har varit I kontakt med ett medium för ett tag sedan! Grejen är den att jag varit i kontakt med ett medium för några år sedan med. Då frågade jag henne hur de ser ut med jobb och kärlekslivet. Jag minns att jag fråga när jag träffar min flickvän eller min dröm-partner. Hon skrev då att det kommer ske inom ett halvår. Jag skrattade lite åt det och låt livet tuffa på som vanligt.
Har jsg en anledning att tro på allt det där igen? Att spådamen har rätt alltså
Hör och häpna så hände det ungefär efter 6-7 månader, min tjej kom in i mitt liv och vi blev tillsammans. Allt hon spått om stämde! Har detta hänt er också? Hur ofta kan man lita på spådomar? Är dem så sanna som dem säger? För min del känns de så.
Frågade min spådam om hur de gör med informationen osv. Hon sa då att hon aldrig få säga fel information eller om hon bara tror. Hon berättar saker om din framtid om hon vet, aldrig om hon bara tror. Hur ser ni på allt med spådo
•
Fyra olika medier spådde mig – här är mina reflektioner ett år senare
Vi köpte gemensamt vårt nya hus, ett drömhem att grunda den ljusa framtiden i. Livet hade sällan känts bättre. Men alldeles för snart kom den molande magkänslan tassande, smög sig på likt en diffus ånga som var svår att identifiera. Olikheterna blev med tiden tydligare och tjafsen tätare. Ingens fel, men till slut omöjliga att sopa under mattan. Jag tappade fotfästet.
Efter en utdragen separationsprocess kände jag inte längre igen vare sig mig själv eller det liv jag sett framför mig.
Men vad vill du då? Och var ska du bo? Vännernas frågor förblev obesvarade, jag hade ingen aning. Att bryta upp och byta bostadsort än en gång kändes som ett dubbelt Mount Everest att bestiga.
Nednött och full av sorg fanns inte orken att tänka framåt eller att ta några livsavgörande beslut. Det slutade därför med att jag skrev kontrakt på en hyrestvåa i samhället som utgjort min fasta punkt de senaste åren. D