Hur använder du arabiskt
•
Arabisk dialekt
Riksarabiska eller standardarabiska är det språk som ligger till grund för den arabiska skriften. Det innebär att det språk arabiska barnen lär sig läsa på skiljer sig en del från den dialekt som talas hemma. Standardarabiska är alltså ingens modersmål, utan något man lär sig i skolan.
Skillnaderna ligger i ordförrådet, som är mer formellt i standardarabiskan, och i det faktum att dialekterna (som ej är skriftbundna)har slopat en stor del av böjningsmorfologin som finns i standardarabiskan. Sen kan man naturligtvis använda lätt standardarabiska, som finns i arabiska barnböcker. (Som ett litet sidospår skulle jag vilja påpeka att man får vara lite försiktig med översatta barnböcker från svenskan, eftersom översättarna inte är barnboksförfattare och inte alltid inser att dessa texter skall läsas för små barn. Fråga modersmålslärarna vad de tycker.)
I förskolan bör man alltså inte använda standardarabiska, eftersom detta inte är det språk som används i hemmet, och
•
I arabisk skrift står långa vokaler på raden, som konsonanterna, medan de korta är små tecken som ser ut att dansa runt och vara dekor. I stället för dubbelteckning (som på finska) har lång vokal alltså en annan bokstav än den korta. När ordbildningsmönstren är regelbundna är det fiffigt, för då kan det räcka med att se de långa vokalerna. Orden känns igen ändå.
Korta vokaler tappas bort
Så skriver araber i vardagslag: utan korta vokaler och utan dubblering av konsonanter. Muhammad blir mhmd. Lite som stenografi. Det är det vanliga i press och böcker. (Korantext, Bibeltext och barnböcker, däremot, får alla tecken återgivna för att minska risken för fel.)
Smart i sin kontext, men svårt för svenskspråkiga. Engelska, franska och andra västliga språk har ju inte för vana att återge vokallängd, eller gör det inkonsekvent. Arabiska namn utklädda i latinska bokstäver tappar lätt både korta vokaler och fördelen att lång vokal framgår. Vår stavning av Fatima (profetens dotter) visar int
•
Arabiska
Arabiska (اَلْعَرَبِيَّةُ, al-arabiyya) är det största av de semitiska och afroasiatiskaspråken och ett av de fem största språken i världen, och det liturgiska språket för islam.[1] Språket skrivs med det arabiska alfabetet och är gemensamt för i stort sett hela arabvärlden. Det är ett av Förenta Nationernas officiella språk.[2]
Arabiskan uppdelas främst i tre huvudvarieteter: modern standardarabiska, klassisk arabiska samt dialekterna. Modern standardarabiska skiljer sig framför allt i ordförrådet från klassisk arabiska, medan de olika dialekterna uppvisar stora olikheter både inbördes och mot klassisk och modern standardarabiska.[3] De äldsta bevarade skrifterna på arabiska återfinns bland Fayoum papyri. Den moderna standardarabiskan används primärt som skriftspråk men nyttjas även muntligt i formella sammanhang som konferenser, nyhetsutsändningar och dylikt. Den klassiska arabiskan är den islamiska världens kulturspråk och brukas i Koranen och den klassis