Hur låter näktergal
•
Näktergalen – fågeln som sjunger om natten
För 100 år sedan häckade näktergalen främst i de sydöstra delarna av landet. Nu omfattar näktergalens utbredningsområde hela södra och mellersta Finland. De nordligaste bestånden finns vid Ule träsk.
Näktergalen är med rätta ett galet namn på denna högljutt och skönt nattsjungande sångfågel. Namnet näktergalen berättar ingenting om arten på svenska. Vill man fabulera om namnet utan en tanke på ursprunget, så låter det ju som om näktergalen skulle vara galen i nektar. Men så är det inte, någon kolibri har vi inte i vår fågelfauna, utan namnet kommer från medellågtyskans nachtegale, fågeln som sjunger om natten.
Det är näktergalen förvisso inte ensam om, men han dominerar den nattliga fågelkören med sin högröstade och vackra sång. Sången inleds med några lågmälda visslingar som följs av en knapp handfull smackande ljud. Sedan kommer de klassiska smattrande näktergalsslagen, följda av härligt djupa flöjttoner och ett avslutande slammer av
•
Sex fåglar med typiska läten
Det är ju inte alltid man lyckas se fåglarna, många gånger hör man de bara. Några fåglar har mycket karaktäristiska läten. Här beskriver jag sex av dem. Låt oss börja med en skönsjungande fågel.
Koltrast
När vi hör koltrasthanens starka och melodiska sång i skymningen från ett högt träd vet vi att våren är här. Koltrasten kallas kulturföljare eftersom den så gärna finns i människans närhet. Tidigare var koltrasten en utpräglad skogsfågel men den har sedan mitten av 1800-talet bosatt sig i parker nära bebyggelse och i trädgårdar. Koltrasten är den vanligaste trasten i Europa och betraktas i Sverige som nationalfågel.
Koltrasthanen är enfärgat svart eller mörkbrun och har en orangegul näbb, den vuxna honan är mörkbrun med fläckig strupe och har brun näbb.
Koltrasten är allätare, den äter insekter, daggmaskar, frön och bär.
Åtminstone under häckningsperioden är koltrasparet monogamt. Den tidigaste parbildningen bland koltrastar kan man se r
•
Näktergal
Näktergal (Luscinia luscinia) är en fågelart där hanen har en karakteristisk sång som den ofta framför nattetid. Den tillhör familjen flugsnappare.[5] Fågeln häckar i norra och östra Europa österut till västra Asien. Vintertid flyttar den till Mellanöstern och nordöstra Afrika. Den i engelsk litteratur omskrivet skönsjungande nightingale är istället näktergalens västligare nära släkting sydnäktergalen.
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Näktergalen är 17–18 centimeter lång och har ett vingspann på 24–27 centimeter. Den väger 30 gram. Den är gråbrun på ovansidan, med rödbrun anstrykning (i synnerhet på vingarna) och rödbrun stjärt. Strupen är ljusgrå eller vit, med ett otydligt, gråbrunt streck på varje sida. Buken och undre stjärttäckarna är vita och övriga undre delar blekt gråflammiga. Första vingpennan är mycket kortare än de närmaste vingtäckarna. Den andra är nästan lika med den tredje och längre än den fjärde. Hona och hane