Hur skapas jonföreningar

•

Jonföreningar

Leon har badat i havet, i saltvatten. Det salt som finns i havet, är samma ämne som vi använder i matlagning – koksalt. Koksalt består av två grundämnen, natrium och klor. Det kemiska namnet för ämnet är natriumklorid. Både natrium och klor är farliga att komma i kontakt med.

Natriummetall kan ge frätskador på huden och om du andas in klorgas kan dina lungor skadas. Men när natrium och klor har bildat en kemisk förening – natriumklorid – är de ofarliga. Varför det? Det har att göra med ämnenas atomer. Atomerna i natrium vill gärna bli av med elektroner.

Det gör att natrium har lätt att reagera med andra ämnen – det är reaktivt. När atomerna får lämna ifrån sig en elektron var, blir de natriumjoner. Klor är reaktivt för att atomerna vill ta upp fler elektroner. En kloratom som får en extra elektron blir en kloridjon. Natriumjoner och kloridjoner är nöjda med det antal elektroner de har.

Så, i jonform är alltså varken natrium eller klor reaktiva. Natriumj

•

Salter

Salter eller jonföreningar är jonbundnakemiska föreningar som består av positivt laddade katjoner och negativt laddade anjoner sammansatta så att nettoladdningen blir neutral, det vill säga noll. Ett exempel är natriumklorid NaCl (koksalt) som består av katjonen Na⁺ och anjonen Cl⁻. Ett annat är kalciumfluorid CaF₂ som består av katjonen Ca²⁺ och anjonen F⁻. I det senare fallet krävs två fluoridjoner per kalciumjon för att nettoladdningen skall bli noll. En jon kan:

bestå av en enskild atom som fluoridjonen F⁻ eller av flera atomer som sulfatjonen SO₄²⁻
vara oorganisk som natriumjonen Na⁺ och kloridjonen Cl⁻ eller organisk som acetatjonen CH₃-COO⁻.

I fast form bygger jonerna upp kristaller i ett strikt mönster. I lösningsmedel dissocierar jonerna, och rör sig mer oberoende av varandra. Således är till exempel kalciumsulfat dissocierat i en kalciumjon (Ca²⁺) och en sulfatjon (SO₄²⁻):

En lösning av salt i vatten utgör en elek

•

jonbindning och jonförening

Jonbindning är en sorts bindning. En jonförening är en kemisk förening. Det är alltså inte samma sak, men de har med varandra att göra: En jonförening är en kemisk förening som är uppbyggd av joner, d v s laddade partiklar, och den kraft som håller ihop jonerna med varandra kallas jonbindning. Det är precis samma sak som man kallar för Coulombs lag i fysiken - den starkaste jonbindningen blir om man har små joner med hög laddning, den svagaste om man har stora joner med låg laddning. Det stämmer att en kemisk förening mellan en metall och en icke-metall är en jonförening (jag vågar inte garantera att det inte finns något undantag, men jag kommer inte på något just nu). En del icke-metaller är väldigt bra på att dra till sig elektroner (så att icke-metallerna får ädelgasskal och negativ laddning), och metaller är bra på att lämna ifrån sig elektroner och bli positivt laddade joner.

"Att de delar elektronskal eller nånting" handlar snarare om den andra so