Hur samarbetar våra organ
•
Kroppens organ samarbetar med varandra
Organ är helt centrala för flercelliga organismer eftersom de tillåter vissa delar av kroppen att specialisera sig utan att behöva hantera alla de grundläggande uppgifterna. Även på cellnivå kan man hitta paralleller till organ eftersom vissa funktioner ofta utförs i avgränsade enheter, så kallade organeller.
Stora delar av ämnesomsättningen sker exempelvis i mitokondrierna medan det genetiska materialet förvaras och bearbetas i cellkärnan. Denna delegering till vissa organ och organeller är avgörande för att så komplicerade varelser som människan har kunnat utvecklas genom evolutionen.
De flesta organ styrs omedvetet av hjärnan genom det autonoma nervsystemet. Hjärtat kan exempelvis inte påverkas med medvetandet även om man mer eller mindre direkt kan höja pulsen genom att springa i trappor eller tänka på något hemskt.
Lungorna kan å andra sidan styras medvetet, när vi exempelvis håller andan för ett tag, men den omedvetna kontrollen ha
•
Kroppens organ
Välkommen till tema Kroppens organ
Här kan du välja mellan följande tema:
- Muskler
- Balansen
- Hår och päls
- Skelett och leder
Mål för arbetsområdet är att eleven ska:
- Känna till viktiga organ i den egna kroppen och dess funktioner.
Muskler
När vi går, lyfter, hoppar eller skriver jobbar olika muskler. Ibland blir de trötta och måste vila. När du till exempel cyklar är det många muskler i hela kroppen som arbetar och varje enskild muskel samverkar med minst en annan. När muskelcellerna arbetar blir muskeln kortare och tjockare. För att en muskel ska sträckas ut måste en muskel med motsatt verkan dra ihop sig.
Undersök dina muskler
Böj underarmen – fundera på var den muskel som böjer armen fäster. Känn efter var muskelrörelsen sker. Sträck därefter ut armen. Var är den muskel fästad som gör denna rörelse möjlig? Välj några andra delar av kroppen och undersök på motsvarande sätt. De stora musklerna i armar och ben är lättare att börja med än musklerna i rygge
•
Utmana svajet – nyfiken på balans
– Vi såg att ögonen rörde sig snabbare, så någonstans i hjärnstammen processas rörelseinformationen som starkare, säger han.
Hans hypotes är nu att hjärnstammen hos dessa yrselpatienter tar in intryck via synen alldeles för ofiltrerat.
– I vanliga fall har vi människor ett slags bromssystem för våra ögonrörelser, vår hypotes är att bromsen är skadad, att den visuella rörelseinformationen fortleds in i hjärnstammen utan broms och leder till ökad känslighet för rörelse, säger han.
Redan i dag kan patientgruppen få hjälp i form av synterapi, som går ut på att de exponeras för olika typer av rörelser på ett kontrollerat sätt. Nu hoppas Tobias Wibble också på en annan experimentell metod, galvanisk vestibulär stimulans, GVS, där man stimulerar det vestibulära systemet hos patienterna med svag elektrisk ström via elektroder bakom örat.
– GVS ger nonsens-signaler. Hjärnan förstår inte vad som händer men man har sett vid andra tillstånd att s