Hur blir det månen
•
Månen är jordens ständiga följeslagare och gravitationen mellan de två himlakropparna gör dels att jorden roterar mer stabilt runt sin egen axel, vilket i sin tur leder till ett relativt stabilt klimat, dels till att haven pulserar i konstanta tidvattenförflyttningar. Månen bildades troligen efter att ett objekt lika stort som Mars kolliderade med jorden för flera miljarder år sedan.
Solsystemet är enormt och månen är den enda platsen utanför jorden där människor hittills satt sin fot. Man glömmer lätt vilken enorm bedrift det innebar att 1969 placera astronauter på månens yta. Inte bara för att rymdfärder är oerhört tekniskt komplicerade, månen befinner sig också väldigt långt bort. Medeldistansen är 384 400 kilometer vilket betyder att man faktiskt skulle kunna placera alla resterande planeter i solsystemet på rad i
•
Månen
| Månen | |
| Beteckningar | |
|---|---|
| Alternativnamn | Luna |
| Omloppsbana | |
| Apoapsis | 405 696 km 0,0027 AE |
| Periapsis | 363 104 km 0,0024 AE |
| Banmedelradie | 384 400 km 0,00255 AE |
| Excentricitet | 0,0554 |
| Siderisk omloppstid | 27,32166155 dygn |
| Synodisk omloppstid | 29,53 dygn [1] |
| Medelomloppshastighet | 0,968–1,082 km/s Medelvärde: 1,022 km/s |
| Inklination | 18,30°–28,60° mot jordens ekvatorsplan 5,145° mot ekliptikan[1] |
| Måne till | Jorden |
| Fysikaliska data | |
| Avplattning | 0,0012 [1] |
| Medelradie | 1 737,4 km [1] |
| Ekvatorradie | 1 738,1 km [1] |
| Polradie | 1 736,0 km [1] |
| Area | 3,793 × 107 km² |
| Volym | 2,1968 × 1010 km³[1] |
| Massa | 0,07346 × 1024 kg (1,23 % av jordens massa)[1] |
| Medeldensitet | 3 344 kg/m³[1] |
| Ytgravitation (ekvatorn) | 1,62 m/s²[1] |
| Flykthastighet | 2,38 km/s |
| Axellutning | 1,5424° |
| Albedo | 0,12 |
| Yttemperatur | Min: 40 K (–233 °C) Medel: 250 K (–23 °C) Max: 396 K (123 °C) |
| • En supermåne blir det när en full- eller nymåne inträffar vid perigeum, när månen är så nära jorden som den kommer på sin omloppsbana, vilket gör att månen ser extra stor och ljus ut. Det för även med sig något högre tidvatten än vanligt, dock endast några centimeter. Skillnaden mellan en supermåne och en vanlig måne är inte så lätt att se med blotta ögat, och tydligast blir det när man jämför dem med varandra. Men om en supermåne sammanträffar med en total månförmörkelse händer något extra spännande. Då blir månen extra stor, extra ljus och dessutom röd. När månen helt täcks av jordens skugga blir den mörkare, men den blir inte helt svart. Istället får den en röd färg, och kallas ibland för röd måne eller blodmåne | |