Hur går elektrofores till
•
DNA-sekvensering
Introduktion
På 1950-talet kunde forskare visa att DNA är ärftlighetens molekyl. Det stod då klart att DNA består av en kod som ger alla celler instruktioner om bland annat vilka proteiner som ska tillverkas. Cellen behöver proteiner för att fungera.
Variation i DNA-sekvensen och därmed i uppbyggnaden av proteiner leder till olika egenskaper. En del egenskaper rör grundläggande funktioner inne i cellen medan andra är synliga för ögat, till exempel en blommas färg eller en människas längd.
Eftersom allt DNA kopieras till alla nya celler så går den genetiska koden i arv. Upptäckten av DNA som ärftlighetens molekyl var ett enormt steg för vetenskapen, men det skulle ta ytterligare några decennier innan den kunde avkodas.
År 1977 utvecklades parallellt två olika metoder för att sekvensera DNA. Med sekvensering kan forskare bland annat s
•
Agarosgelelektrofores
Agarosgelelektrofores är en speciell sorts elektrofores. Elektrofores-metoden används för att analysera makromolekyler[1]. I en gelelektrofores placeras ett elektriskt fält över en gjuten gel, och man utnyttjar fenomenet att molekyler som har olika storlek, olika laddning eller olika massa vandrar olika långt i gelen. Det som skiljer agarosgelektrofores från andra elektrofores metoder är att man använder agaros, en speciell organisk linjär polysackarid.
Agarosgelektrofores med DNA
[redigera | redigera wikitext]En vanlig metod för att analysera DNA är att använda agrosgelektrofores. Vanligtvis använder man restriktionsenzymer som är en typ av enzymer som kan klyva DNA-molekyler vid platser specifika för just det restriktionsenzymet. Vid klyvning skapas kortare och mer lätthanterade bitar[2]. Vanligtvis klipper restriktionsenzymer vid DNA-palindrom, men det finns undantag[vilka?]. För att genomföra en elektrofores gjuts agarosgel i en fo
•
Inledning
För att analysera makromolekyler använder man ofta en metod som kallas för elektrofores. Det går ut på att man separerar molekylerna med hjälp av ett elektriskt fält. När man ska separera DNA-fragment från varandra är det mycket vanligt att man sätter sitt DNA i en gel av agaros, en slags polysackarid, och lägger på en spänning över gelen. Långa DNA-snuttar kommer att bromsas mera av gelen, medan kortare fragment vandrar snabbare genom gelen.
I den här labinstruktionen beskrivs hur man gjuter och använder s.k. minigeler (8×10 cm) för att göra agarosgelelektrofores. För andra storlekar måste jag hänvisa till respektive tillverkare.
På skolan använder vi Sybr Safe för att kunna se DNA-banden i UV-ljus. På forskningslab världen över används ofta etidiumbromid istället, eftersom det är mer känsligt. På grund av att det är så pass cancerframkallande rekommenderar jag dock Sybr Safe till skolarbete.
Material
- Mätcylinder, 500 ml
- Mätcylinder, 100 ml
- E-